Kungsbacka kommun har lyckats med den där bedriften som bara kommunpolitiker med för mycket fritid och för lite konsekvenstänk kan åstadkomma: man skulle markera mot ”religiös mat” – och sparkade samtidigt undan benen på hela sin egen idé.

För när man skrapar bort de stora orden och den där ”nu tar vi i”-attityden som alltid följer med kulturkrig i lunchmatsalen, så landar vi i en banal, pinsam sanning:

Ni kan inte förbjuda ”religiös mat” och samtidigt lösa det med veganskt alternativ utan att framstå som totalt verklighetsfrånvända. Om ”religiös mat” ska bort, vad fan är då ”veganskt som alternativ” om inte en annan värderingsstyrd kosthållning? Det är samma mekanik, bara med annan etikett.

RENA RAMA JÄVLA COSPLAYET!

Det finns en sorts politiskt rollspel där vuxna människor låtsas att skolmaten är en frontlinje i ett existentiellt krig om nationens själ. Det är där ”religionsfrihet” plötsligt betyder ”frihet från att behöva se att andra människor finns”. Men skolmat är inte en ideologisk arena. Skolmat är: ”barn är hungriga” – ”barn ska äta”.

Så när kommunen går ut och vill ”inte servera religiös mat”, men samtidigt hamnar i att veganmat får fungera som standardalternativ – då har man i praktiken sagt:

• ”Vi accepterar specialkost om den passar vår berättelse.”
• ”Vi förbjuder specialkost om den triggar vår panik.”

Ingen har definierat det här ordentligt, för definitioner är jobbiga och då kan man inte sitta och låtsas vara modig på Facebook. Är det halal? Kosher? Fastedagar? Vegetariskt av religiösa skäl? Här kommer den komiska (läs: tragiska) kraschen: många religiösa matregler slutar i praktiken i att man väljer bort vissa animaliska produkter.

Då står ni där med er stora förbudsklubba och slår på exakt den tallrik ni tänker servera som ”alternativ”.

Kungsbacka kommun: ”Vi förbjuder X!”

Verkligheten: ”Okej, här är X fast med en annan skylt.”

SD:s resonemang: tro, inte tanke

Så låt oss prata om elefanten i matsalen. Sverigedemokraternas resonemang i såna här frågor är ofta religiöst på ett sätt som är helt hysteriskt. Inte i bemärkelsen ”går i kyrkan”, utan i bemärkelsen:

• Dogmer över data.
• Känsla över konsekvens.
• Symboler över barn.

Rena rama jävla trosbekännelsen (NEJ, INTE DOM DU HAR PÅ DIG GUBBJÄVEL)! Och om man nu ska vara konsekvent (vilket är ett ord som får vissa partier att få utslag): om ”religion” är problemet, då måste man börja med att städa i sitt eget huvud. För annars blir resultatet det vi ser här:

Allt ska bort, utom det vi råkar gilla.

Då finns ingenting kvar. Bara en tom tallrik och en presskonferens.

Det här skulle kunna lösas utan dramatik genom att man bara servera bra mat och håller käften. Med rimliga alternativ. Följ lagar och riktlinjer. Låt ungarna äta för helvete! Men nej, det är tydligen för jävla tråkigt! Det ger inga rubriker. Inga applåder i kommentarsfältet. Ingen möjlighet att låtsas vara en hjälte i ett påhittat krig. Så istället får vi ännu en kommunal teaterföreställning där de vuxna spelar moral och barnen betalar med lunch.

Och Kungsbacka? De står där mitt på scenen och försöker se principfasta ut – samtidigt som de trampar sönder sin egen argumentation som en full älg i en glasbutik.

Briljant.

Källor

https://norrahalland.se/nyheter/forslag-avskaffa-religiost-motiverad-specialkost-i-skolan/50577
https://www.kungsbackaposten.se/nyheter/vill-forbjuda-religios-mat-men-den-serveras-inte.f6de255b-a195-44d4-aaff-32403e9f0463
https://kungsbacka.se/utbildning-och-barnomsorg/maten-i-forskolan-och-skolan/specialkost
https://kungsbacka.se/lattlast/utbildning-och-barnomsorg/specialkost—anpassa-maten-i-skolan
https://kungsbacka.se/kommun-och-politik/politik-och-demokrati/politiska-moten-och-sammantraden/kommunfullmaktiges-sammantraden
https://kungsbacka.se/kommun-och-politik/politik-och-demokrati/politiska-moten-och-sammantraden/kommunfullmaktiges-sammantraden/webbsandningar-fran-kommunfullmaktige