Sverige håller på att förbjuda mobiler i skolan. Åsneskolan i Åsna läste rubriken, tittade ut genom fönstret och sa ”nej”. Där ska eleverna vara mobilfria hemma och använda telefonen i klassrummet där den gör minst skada. Det låter bakvänt tills man tänker på var scrollandet faktiskt sker.
Eh?!
Åsneskolan börjar enkelt. Mobiler får finnas i skolan, men de får inte störa. Lärarna har byggt lektioner där telefonen blir verktyg och ibland rekvisita. I svenskan analyseras notiser som samtidspoetik. I samhällskunskapen bryts algoritmer ner med kritisk blick. I idrott mäts puls med app och sedan läggs allt bort i en låda som heter ”Färdig”. Fokus hänger inte på förbud utan på ledarskap. Det nya förbudet ligger hemma.
Skolor inför mobilfria hem
Hemma är den stora zonen för regler. Från klockan 17 till 07 råder ”mobilfritt hem”. Familjerna har fått ut en tygpåse i kommunens officiella färg, kallad ”Åsnepåsen”. Den rymmer två smartphones, en surfplatta och ett visst mått av ångest. Påsen förseglas med en enkel snäppförslutning. Barnen lägger ner telefonen. Föräldern klickar igen. Kvällen får vara just kväll.
Skolan erbjuder ett lågteknologiskt stödpaket som heter ”Analogkväll”. Det består av en anteckningsbok, en penna, en enklare kortlek och en A4 med fem samtalsfrågor. Det är primitivt. Det är avsiktligt. När någon frågar om det här är pedagogik svarar skolledningen ”det är återhämtning”. När någon frågar om det fungerar svarar elevhälsan ”vi hör när det blir tyst”.
För att undvika att hemmapolicyn förvandlas till övervakning, bygger Åsneskolan på tillit. Ingen app mäter skärmfri tid. Inget routerkrav. Ingen kamera i vardagsrummet. I stället använder man hemläxan ”tyst minut”. Eleven dokumenterar en timme utan skärm i en enkel loggbok. Det går att ljuga. Det går också att märka skillnad. Poängen är inte kontroll utan vana.
Undantag finns. Akuta samtal får alltid ske. Om en familj behöver digital karta för att hitta till kvällsträning låter skolan det ske. Policyn är gjord för människor, inte för robotar. Det viktiga är riktningen: bort från autopilot, bort från pling. För varje elev som somnar utan blått sken i ansiktet vinner skolan sin poäng.
Lärarna rapporterar att klassrumsarbetet lugnat sig. Eleverna pillar mindre på fickorna. Diskussionerna biter. När telefonen används i undervisningen sker det under tidtagarur. Fem minuter för uppgift. En minut för avlastning. Därefter ner i ”Färdig”. Den som glömmer får låna en låtsastelefon i trä, modellerad efter en legendarisk knapptelefon. Den är vacker. Den är värdelös. Den fungerar.
Föräldraföreningen drog först efter andan och sedan en gräns i kalendern. De kallar det ”Fria kvällar”. Måndag till torsdag ska inte vara små helger med TikTok‑maraton. De är skola. Fredagar får man välja. Lördagar får man leva. Söndagar får man landa. Ingen är sur på måndag morgon. Det är ett mirakel eller bara en rimlig rutin.
Kommunens kommunikatör försökte sätta en kampanj. ”Mobilfri hemstad”. Reklamfilmen blev dålig. Projektet överlevde ändå. För att det inte är marknadsföring. Det är hushållskunskap i vår tid. Eleven lär sig koka makaroner utan att bränna dem. Eleven lär sig gå en promenad utan att springa in i en lyktstolpe. Eleven lär sig vara ensam i två minuter. Det är avancerad färdighet.
Det juridiska då. Finns det stöd för att skolan ska lägga sig i kvällar. Svaret som återkommer är ”vi uppmanar”. Det här är normstyrning, inte lag. Rektorn säger ”vi tar ansvar”. Barn‑ och elevombudet svarar ”ni tar inte över”. Överenskommelsen hamnar i klassens veckobrev. Det är papper som blir vardag.
Saker kommer att gå fel. Någon kommer att fuska. Någon kommer att gömma en extratelefon i skoskaftet. Någon kommer att kalla detta för moralism. Åsneskolan räknar med det. Policyn justeras i januari. Fram till dess dokumenterar man vardagens mekande. Vill man ha program med garantier kan man köpa antivirus. Vill man ha förändring får man leva den.
Den här vändningen känns radikal eftersom vi har vant oss vid att flytta skärmar dit barnen inte kan försvara sig. I klassrummet vinner vuxna alltid. Hemma är det barnens territorium. Att be om mobilfritt där är att visa att skolan tror på föräldrars och barns förmåga. Det är också att erkänna att skolan inte kan göra allt ensam.
Uttalanden från rektorer
”Vi förbjuder inte telefoner i skolan, vi förbjuder dem där de gör mest skada”.
”Hemmet är inte en avdelning under Skolverket. Det är en plats. Den behöver fred”.
”Vi samlar inga data, vi samlar lugn”.
Läs även…
Sverige planerar nationellt mobilförbud i skolan