Det är en jävla röra vi har hamnat i. Tack vare AI-bilder. Eller rättare sagt, tack vare människors totala oförmåga att hantera konceptet AI-bilder.
Men låt oss ta det från början. Som artist som inte badar i pengar och som knappast har avtal med några fancy jävla skivbolag eller coola samarbeten, är AI en guldgruva. Varför? Jo, för när budgeten är lika med noll och Spotify-kontot gapar tomt på lyssningar, då är det fanimej ovärderligt att kunna fixa stämmor och skapa egna skivomslag utan att sälja sina njurar på svarta marknaden. Och det är här AI briljerar. Det ger kreatörer möjlighet att skapa sina egna visuella världar till musiken utan att behöva skrapa ihop en förmögenhet.
Och visst, lagar kommer säkert. Någon jävla paragrafryttare kommer garanterat påstå att du inte får tjäna pengar på bilder eller musik som AI genererat. Men om musiken är din egen? Fine. Då har ingen rätt att sätta sig på din konst. Men vad händer då när teknologin som hjälpt en kämpande artist att skapa sitt unika uttryck också används till att skapa rent jävla nonsens?
Välkommen till surrealismens helvete.
Vi lever i en värld där idioter sitter och massproducerar AI-bluffar som om det vore en tävling i ren och skär dumhet. Musk görs till huvudperson i alla möjliga absurda scenario, och det mest idiotiska man kan tänka sig rullar ut på skärmarna. Hur fan hamnade en bengalisk tiger i botten av Atlanten och behövde räddas av en blåval? Det är så jävla dumt att hjärnan riskerar att självantända.
Sen har vi skeptikerna. Dessa hjärndöda moraltanter som är så upptagna med att gallskrika att ALLT är AI att de missar poängen helt och hållet. Det finns självklart ett läger av förnuftiga människor som försöker resonera, men deras röster dränks snabbt i vrålandet från den idiotiska massan. Och på andra sidan? De få som fortfarande försöker hävda att AI inte påverkar något alls. Något som är nästan lika dumt som att försöka trolla folk med bluffbilder.
Men vänta, för helvetet slutar ju inte där. Det finns ett tredje läger också. De som är så panikslagna inför AI att de vrider sig i ren jävla skräck och tror att teknologin ska ta över hela deras existens. Det är den där konspirationsfesten där de inbillar sig att AI på något sätt ska hacka deras hjärnor, läsa deras tankar och reducera deras personliga integritet till smutsen på en jävla trottoar. De som desperat klamrar sig fast vid sin jävla integritet och vägrar acceptera något nytt. Men för helvete, om du nu vill vara ifred, låt andra använda AI om de vill!
Ja, precis. Folk som trycker lite för hårt på integritetsknappen, så till den grad att de plötsligt vägrar allting. Lika jävla korkat som att skrika att allting är AI. För vad händer när de där förbannade paranoida puckona som skrikit nej till AI hela tiden har fel? När de vägrar inse att det de tror är AI, faktiskt inte ens är AI längre? När deras hjärnor börjar förneka själva verkligheten? Vad händer när deras teknofobiska moralpanik blir till ännu ett lager av ovärderlig idioti i det här surrealistiska helvetet?
I detta kaos står vi alltså. En värld där möjligheterna för kreatörer exploderar tack vare AI, samtidigt som vi drunknar i total idioti från alla håll. Det är som att befinna sig i ett inferno av ren stupiditet. Och mitt i allt detta? Vi som faktiskt försöker skapa något värdefullt.
Men det här är bara början. AI-bilderna har klivit in på scenen och de kommer inte att lämna den i första taget. Frågan är bara om vi som samhälle är tillräckligt intelligenta för att hantera det – eller om vi fortsätter vältra oss i vårt eget självskapade helvete.