När verkligheten kommer ikapp den självutnämnde sanningssägaren
Joakim Lamotte har i åratal drivit sin karriär på ren självömkan, billiga provokationer och ett martyrkomplex större än hela jävla Västra Götaland. Han har lyckats lura en skara följare att tro att han är någon slags folkets röst, en ensam krigare mot det politiskt korrekta etablissemanget. I själva verket är han bara en tragisk figur som bränner sina broar snabbare än han kan samla ihop Swish-bidrag.
Och nu, efter en grovt förtalsdom, en misslyckad juridisk strategi och ett desperat försök att skydda sig med ett utgivningsbevis, sitter han där och ylar om att han är förföljd. Nej, Joakim. Det är inte någon jävla konspiration. Det är bara verkligheten som knackar på dörren – och du kan inte hantera den.
Hur Lamotte blåste sig själv med sin egna skitsnack
”Jag hade aldrig hamnat i den här situationen om jag haft utgivningsbevis”
Jaså, Lamotte? Du menar alltså att om du bara haft ett utgivningsbevis när du spred dina lögner och hängde ut folk, så hade du inte dömts för grovt förtal?
Den där lilla illusionen krossades ganska snabbt av ett annat praktexempel på en misslyckad ”alternativ journalist”: Mats Dagerlind, den famösa ansvarige utgivaren för Samnytt, som trodde att hans utgivningsbevis gjorde honom immun. Vad hände? Jo, i februari 2024 dömdes han till en månads fängelse och 40 000 i skadestånd för grovt förtal. Så mycket för den magiska skölden, eller hur?
Men nej, Lamotte lever i en värld där han aldrig gör fel. Han kunde ha dragit lärdom av Dagerlinds fiasko, men istället tryckte han gasen i botten och blåste rakt in i juridisk katastrof.
Från förtalsdom till ”journalistisk integritet” – en skrattspegel av hyckleri
När Hovrätten för Västra Sverige fastställde domen mot Lamotte i december 2023 och dessutom höjde skadeståndet till 40 000 kronor, trodde man att karln kanske skulle få sig en tankeställare. Kanske att han skulle börja inse att att kalla folk för brottslingar utan grund är en jävligt dålig idé?
Men icke. Vad gör han istället? Jo, han sätter sig och ansöker om ett utgivningsbevis för sin lilla Substack-kanal. Som om det plötsligt skulle ge honom fri lejd att fortsätta sitt tugg om att folk han ogillar är pedofiler, våldtäktsmän och allt annat han hittar på.
Saken är bara den att utgivningsbevis inte skyddar mot förtalslagstiftningen. Det innebär inte att du kan sprida vad fan du vill utan att det får konsekvenser. Det innebär bara att du får lite mer skydd när det kommer till källskydd och publicistiskt ansvar – men guess what, Joakim? Förtalsbrott gäller fortfarande.
Om du begår ett brott genom att skriva skit om folk, så hjälper det dig inte ett jävla dugg att ha ett fint litet papper från Myndigheten för press, radio och tv. Du kan lika gärna skriva ut det och torka dig i röven med det.
Vad fan har han sysslat med under 2024?
Man skulle ju kunna tro att någon som blivit dömd för grovt förtal skulle ta ett steg tillbaka och fundera på sina val i livet. Inte Lamotte. Han har fortsatt att göra det han gör bäst – skapa konflikter, spela offer och gråta ut i sociala medier när saker inte går hans väg.
Februari 2024 – Lamotte vs. Kristofer Lundberg
Ett av årets största skämt var Lamottes ”konfrontation” med Kristofer Lundberg under en Palestinademonstration i Göteborg. Båda anklagade varandra för misshandel, men när utredningen mot Lundberg lades ner började Lamotte gorma om att rättssystemet är ”sanslöst”.
Jo, Joakim, det är sanslöst – att du fortfarande går runt och tror att du kan bete dig hur du vill utan att det får konsekvenser.
April 2024 – Hänget av oskyldiga anhöriga
I april tog han sitt journalistiska haveri till en ny nivå när han hängde ut anhöriga till misstänkta i ett uppmärksammat brottsfall. För vad? Klick? Uppmärksamhet? Swish?
När han sedan fick kritik för det, blev han naturligtvis kränkt och började tjafsa om att han minsann bara säger ”sanningen”. Det här är exakt varför han hamnat i trubbel gång på gång – han har noll jävla koll på vad journalistik faktiskt är.
December 2024 – Swishjournalistikens dödsryckningar
Mot slutet av året började Lamotte sakta men säkert glida längre ut i marginalerna. Färre och färre brydde sig om hans gnäll, hans Swishkampanjer började tröttas ut och de stora skandalerna uteblev. Men han försökte – för fan vad han försökte.
Vad händer nu? Kommer han lära sig? Absolut inte.
Lamotte har byggt hela sin identitet på att vara ett offer, en missförstådd hjälte som kämpar mot den ”onda” eliten. Att han gång på gång blir motbevisad, förlöjligad och rättsligt tillrättavisad spelar ingen roll.
Han måste fortsätta spela martyr – för det är det enda han har kvar.
Men hur länge ska folk orka lyssna på honom? Hur länge ska han kunna mjölka sin Swish-kohort på pengar medan han ylar om att han är ”förföljd” och att alla som säger emot honom är fiender?
Till slut kommer verkligheten att hinna ikapp även honom. Och när den dagen kommer, ska vi inte glömma alla gånger han trodde att han kunde slingra sig undan med lögner, falska påståenden och ett evigt jävla offermentalitet.
Den stora frågan är inte om han kommer falla helt – det är när.